Förbudsivrare av alla slag kämpar mot alkohol i många länder med föregiven omtanke om folkhälsan. Så har det varit i Sverige allt från Gustav Vasas regeringstid och in i våra dagar. Bakom allt hycklande tal om folkhälsa har emellertid alkoholen i realiteten varit en omhuldad och betydelsefull inkomstkälla för staten oavsett växlande regimer. Regleringar och påbud har tagit sig drastiska, groteska och ibland rent löjeväckande uttryck och former i Sverige såväl som i många andra länder. Det för sitt samhälle mest ödesdigra beslutet var måhända det totalförbud för all hantering av alkohol i USA som infördes av Kongressen 1919 och varade till 1933. Under förbudstiden byggdes en omfattande illegal tillverkning och handel av alkohol upp. Lönnkrogar, Speak-Easies, växte upp som svampar ut jorden över hela det väldiga landet. I den dåliga, hemtillverkade spritens spår föddes inte bara den amerikanska Cocktailen, där den kväljande finkelsmaken doldes genom uppblandning med diverse citrusfrukter, kryddor och bär, allt krönt med en löjlig pappersparasoll.

Nej, också den grova brottsligheten göddes av totalförbudet genom en plötslig och ofattbar lönsamhet vid hanteringen av illegal alkohol. Strax organiserades verksamheten i rivaliserande brottssyndikat med kända ledare som Al Capone, John Dillinger med flera. Bekämpandet av ett svårt samhällsproblem hade således samtidigt skapat ett ännu värre ont i form av ett gangstervälde som idag har sina fingrar i stora delar av samhället och vars tentakler sträcker sig långt in i landets högsta politiska ledarskikt.

Joseph Kennedy anses ha grundlagt Kennedydynastins enorma förmögenhet genom sitt engagemang i en omfattande spritsmuggling från Kanada. Vi kan nu tydligt skönja början på samma utveckling här i Sverige, där Systembolagets mycket höga priser jämfört med andra grannländers gör den illegala alkoholhanteringen mycket lockande och synnerligen lukrativ för såväl kriminella gäng som för till synes socialt respektabla men i grunden samvetslösa personer. På våra tills nyligen tämligen fridfulla gator utkämpar nu kriminella gäng öppet eldstrider och iscensätter sprängattentat i sann Chicagostil. Men inte ens det övertydliga och minst sagt avskräckande exemplet från förbudstidens USA och den uppenbara tillväxten av mafiosos i vår närmiljö har fått svenska politiker att vilja lyssna till varningsklockorna. Politikerna slår dövörat till, och krattar genom sitt blint dumdristiga fikande efter skyhöga skatteintäkter på alkohol manegen för en grovt våldsbenägen, organiserad brottslighet.

Beteendet är inte förvånande. Politiker kan uppvisa det mest häpnadsväckande och korkade påhitt när det gäller alkohol. Minns någon förbudet att brygga vin på maskrosor? Men också i USA kan man långt efter totalförbudets upphävande träffa på groteska och obegripliga alkoholbestämmelser i de olika delstaterna. När jag besökte Corpus Christi i Texas på 50-talet var det förbjudet servera alkohol på stadens krogar. Gästerna fick däremot gärna förtära egen medhavd alkohol. Följaktligen drev krögarna alltid en separat Liquor Store vägg i vägg med sin krog. Gästerna inhandlade sin alkohol där, innan de genom nästa dörr gick in på den kombinerade affärsinnehavaren och krögarens krog för att där lagligt dricka upp den!

I Bombay var försäljning och servering av alkohol förbjuden, såvitt man inte kunde visa upp ett läkarintyg på att man var alkoholist! Det fanns emellertid gott om läkare som för 10-15 Rupier skrev ut intyg om alkoholism. De flesta vuxna européer i Bombay kunde med övertygande dokumentation styrka att de var alkoholister, och således hade rätt att bli serverade alkohol!

I England hade man en särskild ”Ladies' Saloon” där kvinnorna under dagarna kunde dricka sitt öl och sin gin i lugn och ro och samtidigt, utan att besväras av männens närvaro, amma sina småbarn. Barn under 18 år fick eljest inte ens i sällskap med sina föräldrar vistas på den allmänna Puben, men i Ladies' Saloon var alla barn välkomna.

På Nya Zeeland var all försäljning och servering av alkohol förbjuden efter klockan sex på eftermiddagen. Rusningen till krogarna efter arbetstidens slut var därför hetsig. Alla gäster halvsprang direkt från jobben i sina arbetskläder, och oftast utan att ens ha hunnit tvätta sig, till krogdörren för att klämma sig genom människomassan fram till bardisken. Där beställde de ett stort antal öl och drinkar på en bricka innan bartenderns lagligt påbjudna rop ”Ladies and Gentlemen – time please” ljudit. Därefter kunde de i lugn och ro sitta kvar några timmar och festa. Med ett väl tilltaget lager av frestande drinkar framför näsan infann sig ruset snabbt och effektivt i den larmande och stressiga krogmiljön.

Så, hur otroligt det än kan låta, är det inte de svenska, självutnämnda förmyndarna som hittat på de mest groteska och fånigaste alkoholreglerna. Nej, inte ens på det området är vi så överlägsna andra nationer som vi gärna vill tro. Där vin går in, går vett ut, tycks vara en sentens med reversibel giltighet.

När i dagarna EG-domstolen överraskande förklarade det lagligt att inköpa alkohol via Internet, blev frustrationen total hos de fiskala monopolivrarna. Deras spontana kommentar var närmast komisk genom sitt avslöjande. Självaste Systembolagsdirektörens första, upprörda kommentar löd: ”Men man måste i alla fall betala svensk skatt på spriten!” Jo, folkhälsan har alltid först och främst tjänat som försvar för de stora, ivrigt åtrådda skatteintäkterna av alkoholförsäljningen. Hennes uppbragta och pinsamt naiva reaktion på EG-domen blottade övertydligt orsaken till hennes krampaktiga försvar för monopolet. Icke ett ord hördes om folkhälsan!

Som ett oemotsägligt faktum gäller att alla som handlar med alkohol inhöstar oförskämt lättförtjänta och grova vinster antingen handeln sker legalt eller kriminellt på en icke konkurrensutsatt marknad. Så kan exempelvis monopolkramaren och Systembolagsdirektören Anitra Steen redovisa en personlig inkomst på tre miljoner årligen som chef för ett handelsföretag vars uppgift officiellt är att sälja så litet som möjligt av företagets varor!

Kjell Eriksson

Hemsjö

I skenet av EG-domen om Internetsprit skrev jag nyligen i AT en artikel bland annat om svensk alkoholpolitik. Inlägget har fått Håkan Blom att gå i taket. I AT av den 25/6 ondgör han sig över mig och Alingsås Tidning. Jag vägrar bemöta sakargumenten i Kjell Erikssons artikel, skriver han. Jo, när debattören saknar intellektuell kapacitet tar han likt busen till knytnävarna, och hoppar på min person. Därefter övergår han oombedd till att, som brukligt är hos självutnämnda världs-förbättrare, undervisa mig om sina läror. Blom försäkrar mig oblygt om ”att all världens forskning slår fast att regleringar och höga alkoholpriser är bästa boten mot alkoholmissbruk”.

Det var ju med ett antal stolliga exempel ur verkligheten jag visat hur sådana säkerligen välmenande regleringar ofta får en verkan direkt motsatt den åsyftade. Så långt har emellertid Bloms läsförståelse inte räckt. I sin fundamentalistiska fanatism vägrar han se verkligheten sådan som den är. I Sverige håller politiker och förbudsivrare krampaktigt fast vid ett alkoholmonopol som för länge sedan överlevt sig självt.

Idag flödar den illegala alkoholen in över gränserna i en aldrig sinande och strid ström. Förra regeringens utredare, Kent Härstedt, rapporterar om hur de jättelika Nordtyska alkoholvaruhusen belägras av svenska kunder, vilkas skåpbilar och släpkärror lastas till bristningsgränsen med öl, vin och sprit. Det är knappast inköp för något beskedligt födelsedagsfirande det är frågan om. På våra köpcentras parkeringsplatser säljs varorna öppet till allmänheten.

Systembolagets statlige ägare driver dessutom Vin & Sprit AB som gör lysande exportaffärer med sitt populära brännvin, Absolut Vodka. Man rör sig nu på den internationella marknaden, och de utländska folkens hälsa spelar således ingen som helst roll. Vinstmaximering är istället det enda som är intressant. Vilken trovärdighet har talet om folkhälsa som försvar för höga skatter på hemmaplan med ett sådant hyckleri? Sådan är alltså verkligheten i Sverige. Det land som enligt Håkan Blom har Världens bästa alkoholpolitik!

Kent Härstedts vettiga förslag innebär kraftigt minskade skatteintäkter, och har därför refuserats. Håkan Blom tycker sig dock ha ett oslagbart recept för att stoppa den illegala alkoholhanteringen. Han drömmer om en gången tid med ett från omvärlden isolerat Sverige, ett förmyndar- och förbudssamhälle, motbok och jättelika utkastare vid krogarna. Han vill runt våra gränser bygga en egen järnridå som skall strypa alkoholinförseln.
Innanför murarna vill han också strypa vår grundlagsfästa yttrandefrihet! Han låter i sitt inlägg förstå att tidningarna inte bör tillåtas publicera fakta och åsikter som han och hans gelikar ogillar. Här skymtar ett obehagligt, mörkbrunt tankegods fram som handlar om piska och censur – tankar som förskräcker med sin påminnelse om tider och idéer som vi hoppats aldrig mer skulle dyka upp i ljuset.

Kjell Eriksson    Hemsjö