'Återremiss en teknikalitet, som bara kostar pengar', skriver Jan Jonsson i AT den 30.1. Jag hoppas verkligen att han har fel, för här handlar det inte bara om några träd kontra bilism. Det handlar om ett ingrepp i en av värdekärnorna till ett planerat naturreservat för Nolhagaberget. Det handlar också om demokrati, bristfälliga underlag för beslutsprocessen, och risk för politikerförakt.
Och det är beslutsfattarna i majoriteten, som behöver styrka sitt ställningstagande, inte oppositionen.

Jag vet inte vilken bakgrund Jan Jonsson har, men här är ett litet tillägg till hans förklaring om hur demokrati vanligen går till:
All samhällsplanering styrs normalt av bl.a. följande tre principer:
- Allmänna intressen väger tyngre än enskilda.
- När två allmänna intressen står i konflikt med varandra, måste betydelsen av dessa intressen vägas mot varandra i en öppen process, såvida inte ett av intressena redan från början är så starkt att det prioriteras (gäller t.ex. riksintressen).
- I slutändan är det politikernas uppgift att besluta vilket allmänt intresse som ska prioriteras. För att detta ska kunna ske på ett seriöst sätt, måste man ha ett fullständigt beslutsunderlag, som belyser båda sidor i konflikten.

I det här fallet är beslutsunderlaget bristfälligt, både beträffande naturreservatets avgränsning och den planerade nya vägens konsekvenser för trafikföring, buller, avgaser, trafiksäkerhet och möjligen även geoteknik.

Politikerna i den beslutande majoriteten valde sent omsider att i en insändare redovisa sitt huvudmotiv för vägförslaget. Det visade sig handla om att de vill 'sila' biltrafiken genom staden, d.v.s. i praktiken överföra betydande delar av genomfartstrafiken från Nyebrogatan till Noltorpsgatan - Mjörngatan - Sidengatan - Nolhagagatan. I insändaren säger de sig ha fått detta råd av 'expertis'. Vem som stod för expertisen framgår inte, och rådet måste ha varit muntligt, eftersom ingen av de trafikutredningar som faktiskt gjorts ens nämner den nya vägen i så mycket som en bisats. Så någon trafikutredning som stöder beslutet tycks alltså aldrig ha utförts. Eller - om den existerar - så har ingen hittills fått ta del av den.

Även när det gäller bildandet av naturreservatet, finns åtskilliga oklarheter. År 2005, när kommunen ansökte om och beviljades anslag av Länsstyrelsen, kände tydligen ingen ens till att det fanns en potentiell konflikt. Naturvårdsenheten, som ju bör vara väl medvetna om var skogsbrynet går, eftersom de själva mätt in och klassat flera av de berörda träden som särskilt värdefulla, måste naturligtvis ha förutsatt att hela värdekärnan skulle ingå i reservatet. Att det fanns en gammal plan från 1977 som redovisade en väg över träden blev de tydligen inte upplysta om, och förmodligen var inte heller de handläggande tjänstemännen och politikerna på kommunen medvetna om saken vid den tidpunkten, eftersom frågan om den nya trafikleden ännu inte hade väckts. Någonstans i planprocessen måste detta dock ha blivit uppenbart för kommunens representanter, förmodligen när man bestämde gränsen för detaljplanen för Nolhagaparken. Tyvärr valde man då att sopa konflikten under mattan genom att dra plangränsen så problemet undveks, istället för att lyfta upp det och behandla det.

En konflikt av den här storleksordningen borde aldrig få avgöras av en detaljplan från 1970-talet. Om politikerna vill behålla sin trovärdighet måste de åtminstone genomföra en Miljökonsekvensbeskrivning, vilket faktiskt är vad som begärs i återremissen. Men allra helst borde planområdet för Nolhagaparken utvidgas ända fram till Tennisvägen, så att frågan om naturreservatet kan studeras i ett sammanhang och den gamla, delvis inaktuella planen kan ersättas med en ny, som svarar mot dagens krav på detaljplanering.

Dagens trafiksituation i Tennisvägen är ju knappast så besvärlig att några omedelbara radikala åtgärder krävs, och det finns faktiskt alternativ.
Några av dessa redovisas i den utmärkta trafikutredning som ligger med i underlaget till FÖPen, Trafiktaktik (SWECO VBB 07-05-14). I denna läggs stor vikt på hållbar utveckling och olika strategier för hur biltrafiken ska kunna minskas till förmån för andra trafikslag, som cykel och kollektivtrafik. Men där finns även förslag för att möta en ökande biltrafik den dagen kapaciteten i det befintliga gatunätet ändå inte räcker.

Det finns inget i denna utredning som stöder den nu planerade nya genomfartsgatan, snarare tvärtom. De åtgärder som speciellt nämns för att avlasta innerstaden från tung trafik är - (förutom utbyggnaden av E20) - den s.k. 'Norra Länken', som ska förbinda Vänersborgsvägen med E20 vid Borgens industriområde, och en utbyggnad österut av Stationsgatan, med planskild anslutning till Vänersborgsvägen. Dessa projekt skulle avlasta både Nyebrogatan och Tennisvägen.

Den intresserade kan ta del av hela utredningen här: http://www.alingsas.se/sidor/FOP/antagen%20handling/Trafiktaktik070514.pdf

Viveka Ramstedt
Arkitekt och samhällsplanerare.