Läser med bestörtning att Lars Vilks inbjudits till Alingsås Konsthall. Det är den Vilks som kommit i ropet därför att han framställt profeten Muhammed som rondellhund.

Menar man verkligen att det Vilks står för är ett uttryck för kultur? Inte ska väl kulturen göra oss mer intoleranta, mer inskränkta, mer tarvliga. Ska den inte vidga våra perspektiv göra oss generösare, öppnare, mer förstående?

Om en mellanstadieelev skulle ritat en sådan hund på tavlan i klassrummet, (”Konstverket” ligger ungefär på den estetiska nivån efter vad jag förstått av konstkännare som sett det.), då skulle knappast den eleven inför klassen upphöjas till en särskilt modig företrädare för yttrandefriheten, inte heller skulle han fått uppdraget att pryda skolan med liknande konstverk. Man skulle säga precis som det är: Detta är inget annat än tarvlig mobbing av de muslimska barn som finns i klassen. Detsamma skulle hända om han i en klass där det fanns judiska barn skulle ritat ”judesuggan” på tavlan eller i en klass med kristna barn skulle ritat Jesus som har oralsex. ”Judesuggan” och ”Jesus som har oralsex” är två av Vilks andra ”konstverk”.

Med sin rondellhund för Vilks ett livsfarligt spel. Vad är det som driver Al Qaida och liknande grupper? Religionen, säger en del halvbildade svenskar och har alldeles fel. Det som driver dem är känslan av förödmjukelse. Den känslan är inte helt omotiverad. Allt som späder på den är livsfarligt. Historien borde ha lärt oss. Både första och andra världskrigen startade med förödmjukelsen som drivkraft.

Jag har ett behov att säga till våra sorgsna muslimska vänner, men också till svenska ungdomar vilkas attityder håller på att formas, att Vilks skapelser inte är uttryck för den kultur vi vill stå för. Särskilt sorgligt är att ”konstverket” försvaras i yttrandefrihetens namn. Vad ska de känna som nu kämpar för yttrandefrihet under förtryckarregimer när de ser hur vi missbrukar den? Detta missbruk sätter redskap i förtryckarnas händer. Det är inte kultur.

Pastor Jansson har humor och finess till skillnad från Lars Vilks teckningar
AT den 19 okt 2007

Med anledning av att jag uttalade mig om Lars Vilks framställning av profeten Muhammed som rondellhund har humanisten Hans Arvidsson ställt några frågor till mig som jag känner angeläget att besvara.

1. Tycker du, Torsten, att vi ska förbjuda SR att sända ”Pastor Jansson” med Hasse Alfredsson bara för att kristna människor kan bli kränkta?

Att någon skulle ha blivit kränkt av den var något helt nytt för mig. Min erfarenhet är att det var bland kyrkornas folk man skrattade allra mest. Jag tycker inte den ska förbjudas. Den uttrycker finess, humor och värme. Alla de ingredienserna saknas däremot, enligt min mening, i Vilks rondellhund.

2. Får man rita en karikatyr av en politisk ledare till exempel Ingvar Karlsson som en fot?

Visserligen har jag lite svårt att förstå vad du menar när du skriver ”en provokation, satir, humor eller karikatyr kan vara den enda och kanske den effektivaste metoden att få till en förändring” och tar detta som ett exempel. Men mitt svar på frågan är ja. Jag vill också minnas att Ingvar Karlsson skrattade gott åt den karikatyren. Jag tror bilden var Tage Danielssons idé. Men det finns, enligt min mening, människor det är klart olämpligt att avbilda som en fot. Människor som känner sig nedtrampade och hånade och skulle känna sig ytterligare förödmjukade genom detta. Tage Danielsson skulle aldrig handlat så.

3. Hur kommer det sig att du, Torsten Åhman, inte med ett ord tar avstånd från Al Qaidas våldspolitik?

Att man ifrågasätter värdet av Vilks hund behöver inte betyda att man allierar sig med Al Qaidas våldspolitik. Jag gör inte det. Detta är för mig så självklart att jag inte trodde att jag skulle behöva skriva det.

Övriga synpunkter tycker jag är besvarade i min första insändare.

Jag är glad över vår yttrandefrihet som ger mig rätt att säga att jag tycker att Vilks framställning av ”Judesuggan”, av Jesus som har oralsex och av Muhammed som rondellhund varken är konst eller kultur utan helt enkelt är plumpt och uttryck för intolerans. Det är inte ett djärvt uttryck för yttrandefrihet utan ett missbruk av det ansvar som alltid måste höra ihop med en sådan frihet. Om man tänjer på yttrandefrihetens gränser måste man ha ett viktigt budskap att frambära. Vilks har inget sådant. Därmed är diskussionen avslutad för min del.

Torsten Åhman, Vårgårda