Demokratin är ingen vara

I sitt svar (AT 16/12) tar Henrik Romland (m) inte upp det centrala i min insändare (AT 6/12), nämligen förhållandet mellan demokrati och privatisering. Han har uppenbarligen ingen åsikt i den frågan. Det är dock föga förvånande. Det är väl ingen överdrift att hävda, att demokrati aldrig varit en hjärtefråga för moderaterna eller deras föregångare Högern.

Det får väl tolkas som ett utslag av bisarr humor, när Romland anser att kommunen värnar sina bolag genom att göra sig av med dem. Han talar om att tillföra ny kompetens. Två frågor inställer sig. 1) Behövs det någon ny kompetens? Såvitt jag vet har ännu ingen hävdat att den nuvarande styrelsen och ledningen har bristande kompetens. Skulle sådan behövas, vore det bättre att köpa den utifrån, än att en gång för alla göra sig av med bolaget.

2) Vad för slags kompetens? Om det säger Romland ingenting. Han vill tydligen få alingsåsarna att köpa grisen i säcken. Erfarenheterna av privatisering visar att som regel höjs priser och avgifter, service och underhåll blir sämre, anställda avskedas. Detta beror på ägarnas krav på största möjliga vinst.

När man åberopar ekonomiska skäl, brukar man stödja sig på fakta. Romlands insändare saknar helt sådana uppgifter. Ingenting om hur stora summor det gäller. Naturligtvis nämner han inte heller att en privatisering med största sannolikhet kommer att betyda dyrare elräkningar för kunderna. Av de pengar de betalar in kommer en del att gå rakt ner i ägarnas egna fickor.

Jämför Romlands orerande om de ekonomiska skälen och Ingemar Hallbergs med fakta väl underbyggda insändare (AT 18/12). I motsats till Romland ger Hallberg läsaren relevant kunskap som kan hjälpa denne att ta ställning.

Romland hävdar att jag förkastar hans demokratiska skäl. Det gör jag inte. Poängen i min insändare var att man med demokratiska argument kan inskränka demokratin. Denna paradox föranleder ingen eftertanke hos Romland

Att Tore Hult säger att han motsätter sig en utförsäljning är inte samma sak som att ta strid. Därtill krävs det betydligt mer.

Romlands grundläggande åsikt i denna fråga handlar om pengar. Min handlar om demokrati. För mig har demokratin ett egenvärde. Den är en grundbult i hela vårt samhällsbygge, ett slags överideologi. I Sverige behöver vi mer demokrati, inte mindre. Självklart är den inte gratis, men den är inte en vara som man köpslår om.

Romland och jag har så olika utgångspunkter för vårt ställningstagande att ingen lär kunna övertyga den andre. Men kanske kan ändå vår debatt klargöra en grundläggande skillnad i den mycket viktiga frågan om privatisering av kommunala bolag.

Avslutningsvis vill jag sätta in privatiseringsfrågan i ett större historiskt sammanhang. Jag brukar säga att jag har haft turen att få leva i det här landet under de år i dess historia då klassklyftorna var som minst och demokratin som störst. Detta som en följd av arbetarrörelsens klasskamp. Sedan ett par årtionden går utvecklingen i rakt motsatt riktning. Klassklyftorna ökar dramatiskt, demokratin inskränks alltmer. Privatiseringen av Alingsås Energi är ett led i borgarklassens kontrarevolution.
Per Eli Sandén