Så gick det när Uppsala sålde sitt energibolag

NÄR Alingsås kommun nu står inför en eventuell försäljning av sitt kommunala energibolag kan det vara klokt att studera vilka effekterna blivit i andra kommuner som avyttrat sina energibolag. Jag kan i detta bidra med fakta om vad som hänt i Uppsala kommun efter försäljningen av Uppsala Energi till Vattenfall år 2000.

Bakgrunden till försäljningen var att socialdemokraterna och de borgerliga partierna ville bli kvitt den låneskuld kommunen byggt upp. Miljöpartiet och vänsterpartiet argumenterade mot försäljningen. Dels utifrån det faktum att Uppsala Energi gav ett årligt nettotillskott i kommunkassan i samma nivå som räntorna för de kommunala lånen, och dels utifrån en riskanalys över att lämna över det monopol som fjärrvärmesystemet utgör till ett vinstdrivande bolag.

Idag, snart tre år efter försäljningen, kan vi konstatera att försäljningen på flera sätt försatt Uppsala kommun i en mycket problematisk situation. Flera av de politiker som företrädde försäljningslinjen har nu också uttryckt ånger över försäljningen.

UPPSALA kommun bygger för närvarande upp en ny låneskuld, och det utan att ha inkomster från ett vinstgivande energibolag att balansera underskottet med.

Vattenfall har radikalt höjt priserna på både fjärrvärme och el. Fjärrvärmepriserna har höjts med mer än 25 procent, successivt betalar kommunen därmed tillbaka den köpeskilling man erhöll vid överlåtelsen av energibolaget.

De höjda fjärrvärmepriserna har gjort att bostadsrättsföreningar etc som tidigare varit anslutna till fjärrvärmenätet valt att gå över till billigare - men ur miljösynpunkt sämre - uppvärmningssystem.
Nya fastigheter ansluts i låg omfattning till fjärrvärmesystemet, vilket återigen är en nackdel ur miljösynpunkt.

Vattenfall har frångått det tidigare kommunala taxesystemet med rörlig energitaxa. Därmed har incitamentet för energihushållning minskat.

Den offensiva miljösatsning som Uppsala Energi stod för har gått i graven med försäljningen. Bland annat har Vattenfall avvecklat ett solenergiprojekt.

För en familj i medelstor bostadsrätt och med en beskattningsbar månadsinkomst på 37 000 kronor motsvarar Vattenfalls taxehöjning en skattehöjning på mer än 40 öre. I efterhand är det lätt att konstatera att en tillfällig skattehöjning för att kunna göra avbetalningar på kommunala lån hade varit mindre påfrestande för hushållens ekonomi, samtidigt som kommunen haft fortsatt rådighet över viktiga energi- och miljöfrågor. Utöver de taxehöjningar som drabbat hushållen är risken nu stor att även skatten måste höjas, bl a för att kommunen ska kunna betala de högre energipriserna.

Egentligen är det enkla marknadsekonomiska principer som talar mot en försäljning av fjärrvärmemonopolet; dels att det måste finnas konkurrens om inte konsumenterna ska hamna helt i producentens händer, dels att även en kapitalstark vinstdrivande köpare vill hämta tillbaka köpeskillingen, och för att klara det måste taxorna höjas. Förhoppningsvis är Alingsås politiker kloka nog att inse detta och inte - liksom majoriteten av uppsalapolitiker - förblindas av möjligheten att få ett snabbt ekonomiskt tillskott i kommunkassan.

Niclas Malmberg, kommunalråd i Uppsala (mp)
AT den12 maj 2003

Meny
Alingsåsguiden