Per Fredö svarar Björn Jersby i AT
angående Alingsås Energi.

I ett debattinlägg i AT den 6 november om Alingsås Energi ska säljas eller ej instämmer Björn Jersby med mig om att Alingsås kommun behöver förbättra sin ekonomi. Alingsås har bl a ett dåligt kassaflöde, omfattande borgensåtaganden och ett relativt dåligt rörelsekapital. Detta talar för grundläggande strukturella reformer. Vid en föräljning kan kommunen minska lånevolymen , avsätta medel till framtida pensionskostnader eller lägga upp en fond för framtida, nödvändiga investeringar. Eller också kan man välja en mix av allt detta.
   Till permanenta inslag i vardagsekonomin hör ständiga höjningar av elskatterna . Det kallas grön skatteväxling" .Den är en del av alla de kompromisser om krävs för att socialdemokraterna ska kunna få fortsätta regera.
   Energipolitiskt innebär det att kvitta marknadsmässiga energilösningar mot sådant, som kräver stora subventioner. Energipriserna har därmed ökat från genomsnittligt 55 öre kWh efter avregleringen 1996 till nu cirka 75 öre kWh. Men också den kapitalförstöring en förtida avveckling av kärnkraften" innebär höjer energipriserna .
   Elkonsumenterna kan ändå träffa avtal mellan skilda elleverantörer. Det kan gälla val mellan kommunala energibolag eller statligt eller privat ägda elleverantörer. Aktiva konsumenter som har en medelförbrukning på 23000 kWh kan på så sätt per år tjäna mellan 1500-3000 kronor.

Björn Jersby och jag är ense om att det sannolikt bara finns några få spekulanter med en dominerande ställning på svensk energimarknad ,som vill köpa kommunala energibolag. Och då kan priserna raka i höjden.lite extra.
   Men de som verkligen vill ha en effektiv konkurrens också på energimarknaden bör stödja de borgerliga partierna, som , i likhet med Konkurrensverket,vill dela upp statliga Vattenfalli flera självständiga bolag . Detta skulle avsevärt minska den nu differentierade prisbild som råder. En annan tänkbar variant är att någon av de större av de privata energibolagen bildar ett med flera kommuner samägt energibolag. Även då skulle man ha möjlighet nå betydande samordningsvinster samt agera kommersiellt på vidare marknader.
   Det största värdet i Alingsås Energi ligger givetvis i handelsbolaget.Man har skattat det till 15000 kroner per kund,medan produktionsbolaget bedöms värt 1000 kronor per kund. Vid en slutförhandling skulle kommunen då kunna räkna med en försäljningsinkomst på cirka 235miljoner kronor. Då det enligt min mening inte något självändamål i att kommuner ska äga energibolag så blir svaret till Björn Jersby:; bara priset blir det rätta så ska kommunen sälja sitt energibolag . Men energipolitiskt allra viktigast är att vi får enenergimarknad som helt kan agera på marknadens villkor.
   Kommunala nätbolag kallas "naturliga monopol". Det innebär att oavsett vilken elleverantör alingsåsborna väljer så tvingas de i nuläget att betala nätavgifterna till Alingsås Nät AB.Men alla hushåll i Alingsås kan inte få denna service,då det finns ytterliga nätbolag, som för att nå kostnadstäckning måste ta ut högre nätavgifter. Det är förståligt att det kan leda till både split och förvirring.
   Björn Jersby för också ett långt resonemang om hur klokt Alingsås Energi varit när man satsat på bredband .De kunder som väljer fjärrvärme kan därmed koppla in sig till förmånliga priser och med en "hemladdningshastighet" som bl a överträffar vad Tele 2 (Kabelvision) klarar av.
   Men det ska i första hand vara kommersiellt drivna företag som ska agera på kommersiella IT-marknader. Om nu Alingsås Energi ändå använt taxemedel för denna infrastruktursatsning, som sannolikt få kunder än så länge använder sig av, talar allt för att en privat ägare av bolaget kan driva IT-verksamheten kommersiellt bättre .

Per Fredö
Alingsås AT den13 nov. 2002
Alingsåsguiden