Elmarknaden vår tids baggböleri

Nils Andersson, direktör vid Vattenfall AB, försöker i en stort upplagd debattartikel i GP den 8/2 tillbakavisa anklagelserna att Vattenfall skulle inta en monopolställning på den svenska elmarknaden. Visst finns det ett par hundra s.k. aktörer på elmarknaden, men Vattenfalls andel är över 50 % och tillsammans med Sydkraft och Fortum behärskar dessa tre giganter över 80 % av den svenska elmarknaden. Lars Josefsson, Vattenfalls koncernchef, sade nyligen i SVT att företaget genom sin prisledande marknadsposition har ett uttalat ansvar för att hålla elpriserna uppe, så att inte konkurrerande aktörer försätts på obestånd! Statligt ägda Vattenfalls omsorg gäller således i första hand konkurrenternas väl och ve. Om sina kunders ständigt ökande elräkningar hade Lars Josefsson däremot inget att säga. Hans uttalande bekräftar visserligen att monopol beträffande elförsäljningen knappast formellt föreligger. Men även om en nyligen gjord, statlig utredning förnekar förekomsten av en otillåten prissamverkan, avslöjar Lars Josefssons uppgift om Vattenfalls omsorg om sina leverantörskollegors lönsamhet ett uppenbart kartellförhållande. Det torde närmast vara en smaksak vad som är mest skadligt för konsumenten; monopol eller kartell.

Beträffande distributionen av el har alla nätbolag dock en odiskutabel monopolställning. Vattenfall AB är formellt uppdelat i olika dotterbolag vilka svarar för produktion, distribution samt försäljning av el. Koncernen gör synbarligen allt som står i dess makt för att lägga under sig så många fristående, ofta kommunalt eller kooperativt ägda, nätbolag som möjligt. Därigenom kan man ensam bestämma över största möjliga del av det infrastrukturellt viktiga elnätet. På detta affärsområde finns ingen konkurrens, och där kan Vattenfall AB efter eget gottfinnande sätta priserna. Det sätt på vilket Vattenfall hittills skött sin samhälleligt viktiga uppgift bådar tyvärr inget gott för bolagets gamla och eventuellt nya kunder. Bolaget har aldrig tjänat så mycket pengar som nu, men höjer trots det kraftigt sina redan mycket höga avgifter, och det gäller då inte enbart elpriserna. Från årsskiftet har således Vattenfall Västnät AB höjt abonnemangsavgiften med 14 % och överföringsavgiften med 9 % utan att ens meddela kunderna därom, än mindre har man motiverat den kraftiga höjningen. En regnfattig sommar kan knappast ha fördyrat det befintliga nätet, och lönsamheten har slagit rekord. Förfrågan hos såväl Vattenfalls koncernchef som VD för nätbolaget om anledningen till de kraftiga höjningarna har betecknande nog inte blivit besvarad. Så behandlar monopolföretaget sina kunder, och så utnyttjar man sin ensamrätt till det nät vi alla varit med att finansiera!

Som ett tänkvärt och jämförande exempel kan nämnas, att i Alingsås kommun finns olika nätägare, bland andra Vattenfall Västnät AB och Alingsås Energi Nät AB, vilkas anläggningar geografiskt gränsar till varandra. Den villaägare som har förmånen betjänas av Alingsås Energi Nät AB, kan - så länge det kommunala bolaget inte slukats av Vattenfall - glädja sig åt en endast drygt hälften så stor kostand för abonnemang och överföring av el som grannen på andra sidan gränsen. När Vattenfalls kund för en årsförbrukning av 20 000 kWh och 20 A huvudsäkring får betala 6 947 kronor för denna tjänst, slipper kunden hos Alingsås Energi Nät AB undan med måttliga 3 650 kronor. Kostnaderna gäller endast nyttjandet av nätanläggningen d v s distributionen inklusive moms, men exklusive "konkurrensutsatt" elenergi och energiskatt. Med den enorma, slumrande vinstpotential som ligger i dessa avgiftsskillnader, förstår man lätt Vattenfalls åstundan att komma över de lokala nätbolagen. Vattenfalldirektörernas agerande påminner om forna tiders träpatroners utnyttjande av skogsböndernas fattigdom och beroendeställning - en modern typ av baggböleri för att ytterligare förstärka sin ställning som monopolföretag på nätsidan och därigenom kunna kompensera eventuell framtida konkurrens på elenergisidan, i den händelse kartellsituationen skulle fallera.

Kjell Eriksson
Hemsjö
AT den 12/2 2003


Alingsåsguiden